Under sommaren 1981 beskrevs ett nytt sjukdomstillstånd av det amerikanska smittskyddsinstitutet (CDC). Flera unga män drabbades på kort tid av infektioner som vanligen angriper personer med nedsatt immunförsvar såsom en ovanlig form av lunginflammation (PCP) och en viss tumörsjukdom (Kaposis sarkom). Mycket talade för att immunbristen hos dessa män var ett uttryck för en epidemi, orsakad av ett nytt smittämne. De flesta patienter som rapporterades under det första året var homo- eller bisexuella män och tillståndet kallades till en början ”gay related immunodeficiency (grid)”. Det fanns dock tidigt personer med liknande symtom som inte var homo- eller bisexuella män. Dessa individer hade använt droger intravenöst, hade fått blodtransfusioner eller var blödarsjuka som hade fått faktorpreparat tillverkade från blod. Hösten 1982 började man därför kalla sjukdomstillståndet för ”Acquired Immunodeficiency Syndrome” (AIDS), eller på svenska ”förvärvat immunbristsyndrom”. Ett virus isolerades 1983 från dessa patienter och detta virus bekräftades 1984 som det smittämne som orsakar AIDS. Viruset fick namnet ”Human immunodeficiency virus” (HIV), eller humant immunbristvirus.
Skytte Mulele är engagerad i aidsarbetet i Nairobis väldiga slumområde Kibera. Här är 20% av människorna i åldern 15-40 år HIV-smittade. Men trenden de senate två åren är att spridningen av HIV minskar i Nairobiregionen. Detta beror mycket på det preventiva arbetet som lokala aidsorganisationer genomför i slumområdena. Här jobbar Skytte i nätverket "Kenya Women Living with HIV/AIDS" och är engagerad i arbetet mot stigma. Bild från Face of AIDS filmarkiv, www.faceofaids.org
Humant immunbristvirus (HIV) är ett lentivirus (en medlem av retrovirus-familjen) med ganska låg smittsamhet. Utmärkande för dessa virus är att de lagras i kroppens arvsmassa vilket gör att HIV-infektionen inte läker ut spontant, utan den smittade bär på viruset resten av livet. HIV har en förmåga att infektera ett stort antal celler i kroppen men framförallt olika former av vita blodkroppar såsom antigenpresenterande celler och hjälparceller. Dessa celler är vitala i människans immunförsvar och infektionen leder på sikt till låga nivåer av dessa immunceller, framförallt en viss typ av T-celler (CD4+ T-celler). Kroppen blir då gradvis mer mottaglig för infektioner och utvecklar i högre grad vissa tumörformer, framförallt sådana tumörer som orsakas av kroniska virusinfektioner såsom vissa typer av lymfom, Kaposis sarkom och livmoderhalscancer.
Det tar dock flera år för den infekterade individen att märka av sin sjukdom vilket gör att personen kanske inte är medveten om sjukdomen och då inte heller sin smittsamhet. Detta är en viktig faktor för spridningen av HIV. Det finns två slags HIV varianter, HIV-1 och HIV-2. Båda ger upphov till AIDS men det är HIV-1 som fått störst global spridning.
HIV kan överföras via oskyddat penetrativt samlag (vaginalt eller analt) och oralsex med en smittad person. Viruset kan även överföras via blodtransfusion med smittat blod eller via andra blodprodukter. En viktig smittväg i västvärlden är via intravenöst missbruk och smittan sker då via förorenade sprutor och kanyler. I utvecklingsländer är smitta från mor till barn under graviditet, förlossning och amning fortfarande relativt vanligt. HIV smittar dock inte via vardaglig social kontakt.
Två till fyra veckor efter smittotillfället utvecklar vissa individer symtom som vid en vanlig virusinfektion med en lindrig och snabbt övergående period av feber, halsont, svullna lymfkörtlar och utslag. Detta brukar kallas för den primära HIV-infektionen. Andra märker ingenting. Efter denna primära infektion följer en period av asymtomatisk sjukdom, där immunförsvaret med sin stora reservkapacitet lyckas hålla infektionen i schack. Viruset är dock aktivt under denna tid och fortsätter infektera celler i kroppen och man förblir mer eller mindre smittsam.
I Ryssland sprids HIV framförallt via unga människor som är injektonsmissbrukare. Spridningen av HIV har ökat flera år i rad och nya siffror från UNAIDS talar om 62.000 nya smittade. Bilden är från en gymnasieskola utanför Moskva där HIV/AIDS länkas samman med sexualundervisningen. Många hoppas just på att ungdomarna ska förändra bilden och bli mer öppna för aidsarbetet. Bild från Face of AIDS filmarkiv, www.faceofaids.org
När immunsystemet inte längre kan kompensera för HIVs frammarsch börjar immunförsvaret att svikta. Individen kan då inte längre försvara sig mot andra infektioner. Detta leder till att man drabbas av opportunistiska infektioner (infektioner som man ådrar sig på grund av nedsatt immunförsvar). Det är dessa opportunistiska infektioner som ligger bakom det sjukdomstillstånd som kallas AIDS (Acquired Immuno Deficiency Syndrome). AIDS var för 15-20 år sedan närmast en dödsdom men med hjälp av den effektiva behandling av HIV som finns idag är immunbristen vid AIDS inte längre obotlig och immunförsvaret kan återhämta sig. Det är därför bättre att tala om HIV-infektion som ett kroniskt tillstånd med eller utan symtom.
Någon specifik behandling, som en gång för alla botar infektionen finns inte idag. Däremot finns ett flertal effektiva s.k. bromsmediciner. Dessa blockerar virusökningen, minskar mängden cirkulerande virus och fördröjer sjukdomsutvecklingen. Diagnos ställs genom att antikroppar mot HIV påvisas i patientens blod.